Min verklighet i Oslo

Har börjat på röja här i råtthålet nu.. Jag har utvecklat en pedantisk sida som gör att jag får panik eller/och ångest när det börjar se stökigt ut, nåt som jag aldrig tidigare känt av så mycket :)
Jag har önskat tidigare att jag var en sån som gick runt å pysslade å torkade, så även den underligaste önskan kan slå in.
Jag vet ju i å för sig var den genen kommer ifrån, men jag trodde aldrig att jag själv hade den..
Kanske kommer med mognad, å jag har varit trögare än många andra i den proccesen tydligen ;P

Men det är väl så dags, fyller 28 imorgon så konstigt vore det väl om man fortfarande var som när man var 20.
Men jag känner inte av nån åldersnoja i år! Har haft noja över ålderna sen jag fyllde 20 år.. Skumt egentligen, tror att jag började sätta för höga krav på mig själv då som jag inte kände att jag orkade eller ville leva efter.. För jag tyckte att "alla andra" i min ålder var så vuxna..
Men nu så här efter så vet jag att det är inte många som förväntar sig att en 20-åring ska vara särskilt vuxen i beteendet. Vad nu egentligen vuxen betyder?
Men nu har mitt liv betydligt mera innehåll än tidigare, så varför må dåligt över en sån bagatell som att bli ett år äldre. Det är positivt att bli äldre! :)
Å egentligen.. hur många vuxna finns det, är inte alla människor mer eller mindre "vuxna barn" som fortfarande har lite av sitt barnasinne kvar. Vilket bara gör att man har roligt med sitt liv, och om man nu bara har ett.. varför ska man då riskera att ha tråkigt för att man ska springa omkring å "leka vuxen"? :D