Min verklighet i Oslo

Kollade på "Hur många lingon finns det i världen" igår, filmen om ett gäng funktionshindrade från min lilla hemstad Hudiksvall. Den var så otroligt fin, hade inte riktigt förväntat mig att den skulle vara vinklad åt det hållet. Efter filmen så hade man en massa olika känslor i kroppen, glädje, man vart tagen av dom underbart härliga människorna, väldigt berörd. Känslan att jobba på ett dagcenter blev bara större. Tror jag fick den där berömda sparken i arslet som kan behövas ibland. Men nu bor jag ju i Norge å ett sånt jobb kan kräva eller förresten jag är rätt säker på att det kräver att man behärskar norska. Efter ett år har jag lärt mig behärska norskan lite, jag förstår väldigt bra, kan prata lite hjälpligt på norska. Iallafall grunden som krävs när man pratar med barn, men det räcker liksom inte. Jag kan inte skriva på norska, och inte prata någorlunda flytande utan att stoppa in lite svenska ord här å där.. å det är ju inte att prata norska. Så jag har bestämt mig för att jag ska börja läsa norska. Men i Norge betalar man tydligen allt man gör? Så det kommer ju att kosta lite. Men nu har jag iallfall ett mål, kan inte gå runt å lulla på så här nå mera.. Så nu ska jag spara ihop pengar så jag kan söka in till en kurs. Mitt andra problem är att der verkar svårt att hitta en kurs som passar för det jag vill ha. Endera är det norska för invandrare, kan vara jag.. men som jag fattade det så är den kursen från början på engelska eftersom dom som börjar där inte kan ett nordiskt språk alls. Sen har vi dom mera fördjupande kurserna som visserligen är mer åt det hållet jag vill ha, men dom verkar vara för lärare som ska undervisa tvåspråkiga elever. Å sist så hittade jag Norska för svenskar, bingo tänkte jag. Men den kursen är på totalt 16 timmar å lär väl ut det jag nu har lärt mig under tiden jag bott här. Så jag får väl helt enkelt ta kontakt med någon av skolorna å fråga om det kan finnas någon kurs som kan passa en svensk som vill lära sig norsk grammatik så man sen förhoppningsvis både kan skriva å prata på norska. Jag kan väl inte vara den enda svenska som vill å behöver lära mig norska ordentligt? Hade jag bott med en norsk hade jag säkert fått det på köpet efter den här tiden, men när man bara hör svenska hemma så hinner inte språket sätta sig så att man klarar av att prata ordentligt. Å sen så tycker jag att det är kul med språk åxå, så det kan bli intressant även om det är ett språk som ligger så nära mitt eget.