Min verklighet i Oslo

Har tränat lite armar, äntligen kan man köra igång igen efter att ha haft ont i halsen å haft lite smått problem med bihålen.
Appropå det så läste jag nyligen en artikel om just det att när man skriver på sin blogg att man har tränat så tränar man inte för sin egen skull utan för andras. Jag vet inte riktigt om jag håller med om det. För det första så ser jag min blogg som en variant av en dagbok som ligger ute på internet. Som jag senare kan gå tillbaka i å kolla vad som har hänt, med mitt dåliga minne så är det inte säkert att jag kommer ihåg allting som jag har gjort under livet. Å vissa saker man skriver blir en glad överraskning å så kan man minnas det igen. Och såklart för att det är kul att dela med sig av sina upplevelser till andra som åxå ser det intressant.
Sen så är det ju ett stort plus om folk läser åxå å tycker om det. Så jag ser min blogg som en mix av att själv minnas vad jag gör med mitt liv å att jag gillar att berätta om saker jag själv tycker är intressanta eller härliga upplevelser, och ibland även en massa tok :)

Nämnde jag även att jag har tränat.. å jag är SÅ duktig ;D haha