Løøøøve is in di ææær ;P


Grattis på våran 3-årsdag idag! :)

Norsk 1-årsdag :)


Ikväll ska vi ut å äta å fira att vi har bott i det här härliga landet i 1år nu! Egentligen var det redan 6:e men då var vi i Bulgarien å det flög lite ur huvudet, så nu är det dags att fira när vi kommit hem ;) Det är faktiskt ändå lite komiskt att jag hamnat här med tanke på att jag sagt att jag aldrig ska flytta hit, utan någon egentlig anledning. Kanske för att om jag ändå ska lämna landet så kan det få bli något riktigt exotiskt, fast Oslo klarar nog att fylla upp den biten på något vis ändå :) Dock utan palmer.. Så jag erkänner att jag hade fel.. Norge är fantastiskt! Norrmän är goa (oftast :)) Å det är värt att firas! :D

Kattpatrullen


Mina tre stiliga bebisar :) Nu kanske nån undrar hur man får dom att sitta så fint uppradade i soffan, och svaret är skinkmacka :)

Borta bra men hemma bäst..

..även för katter.. Igår fick vi äntligen hem våra hjärtan igen å dom verkade faktiskt mer än nöjda att få komma hemma. Alla tre lade sig på sina favoritställen å det såg ut som dom pustade ut.. Lika som vi gjorde när vi kom hem från flygplatsen. Men det är väl inte så lätt att vara i ett nytt hus med andra okända katter å två läskiga hundar, speciellt en av dom som är stor som ett monster ;) Skönt att dom verkar nöjda med att komma hem iallfall.

Se mig, se mig... bara mig


Fingubben :) Det här är katten som behöver ALL uppmärksamhet jämt.. Han lade sig över mina teckningspennor nyss för han vet att jag inte kan vara go med han om jag sitter å tecknar.. hehe Han är kul den katten.

Mitt Carl Berner

Här trivs jag, det är som en eget litet minicentrum.
Å grönt å fint, mysiga promenadställen finns det lite här å var runt omkring.

Mitt underbara Oslo

Har varit frånvarande från bloggen för att min dator inte riktigt fungerar som den ska.
Men jag kände nu att jag var tvungen att göra ett inlägg angående bombningen i Oslo å det galna skjutandet på Utöya.
Bara någon dag innan bomben exploderade vid regeringskvarteret hade jag å min sambo gått förbi där på en promenad in till centrum.
Vi bor bara några kilometer ifrån så ibland är det skönt att bara ta en promenad istället för att ta trikken eller t-banan. Så när vi går mot centrum så blir det efter den vägen vid regeringshuset.
Jag hade skrivit på facebook vid 13.30 på fredagen att vi tänkte gå ut på en promenad lite senare, antagligen samma väg även denna dag.
Men klockan gick å vi blev fortfarande sittande i soffan, sen ringer mamma.. något uppstressad å frågar om vi är hemma.
Ja det var vi ju.. hörde ju direkt på henne att det var nåt som hade hänt så tankarna hann ju snurra runt med en väldigt många frågor innan jag fick veta att en bomb hade exploderat i centrum.
Det första som händer då är ju att det inte riktigt går in, man hör vad som sägs men man förstår ändå inte innebörden.
Vi lade på å min sambo som hörde att jag hade ropat: Va?!! i telfonen satt å tittade på mig å undrade vad det var.
Jag berättade om bombningen å först började vi läsa på internet om vad det var om hänt, sen följde vi nyheterna på tv resten av kvällen.
Här hemma satt man å var först helt i chock, efter ett tag började rädslan att komma ifatt en när man väl verkligen förstod.
Var det folk som hade kommit hit för att bomba Norge? Skulle det bli mera bomber? Ingenting visste man å bara satt å slaviskt följde nyheterna för att få reda på vad det var, så att oron förhoppningsvis kunde lindras lite om man bara fick veta vad som hade hänt.
Sen kom meddelandet om att en man ute på Utöya sköt en massa människor.. det gick inte alls in.. man var bara helt förvirrad.
När alla bitarna började falla på plats så bara insåg man hur sjukt det var.. det kändes helt overkligt, men ändå så kände man i hela kroppen att allt inte var som förr.
Varje morgon efter fredagen har man vaknat upp med känslan att det inte är som förr.
Tanken på att vi faktiskt hade kunnat vara där just den tiden.. men vi gick aldrig.. vi blev sittandes kvar i soffan.. i tryggheten.
Vi åkte in i söndags för att se på det förstörda husen, å framför allt alla blommor som folk har lagt utanför Domkyrkan. Å den känslan när man kom ut ur lägenhetshuset har jag aldrig känt förut, och den går inte riktigt att beskriva. Man kände sig inte helt trygg utomhus, det kändes obehagligt.. nästan som att man var iaktagen på nåt vis.. Den försvann dock när man var bland alla andra människorna i centrum..
Men det känns fortfarande helt sjukt.. trygga lugna Oslo, som förvandlades till någonting fruktansvärt.
Tänker att man aldrig ska tveka att ta chansen till att följa sitt hjärta och göra något kul man drömt om, eller det där spontana idéerna som dyker upp. För man kan inte styra över andras handlingar.. man vet inte vad morgondagen väntar, alla människor lever inte i samma sanning som vi andra.

En hälsning till mamma..

 

KRAM KRAM KRAM KRAM!!!!


Kommer sakna "mina barn" massor!



Det var tydligen min sista dag idag på dagiset, det är så jäkla tråkigt. Jag hade verkligen kommit in i allting å lärt känna det flesta av personalen på hela huset, lärt mig barnens personligheter, vilka som är lite extra känsliga å vilka som spelar lite teater för att få uppmärksamhet, vilka man får säga till lite extra, vilka som gillar bus, vilka man ska ta det lite lugnare med m.m m.m
Har till å med lärt mig deras kläder ^^ Både ytterkläder å innekläder, det enda jag inte hade riktig koll på var vart deras klädplatser var.. jag vimsar fortfarande runt mellan det två rummen i hallen å letar vart deras kläder ska hänga haha
Fast jag fick ju två veckor extra än vad jag skulle ha från början så det kan jag vara glad över, fast det resulterade ju i att man blev lite för fast vid dom.. =/
Men det har vart riktigt kul dom här veckorna och dom skulle ringa mig när dom behövde vikarie.. har man haft den bästa så vill man ju inte nöja sig med nån annan sen ;D *skämtar väldigt mycket nu*
Jag undrar bara vad som händer nu.. nu är ju liksom dörren öppen för vad som helst.
Får se till veckan...


Barn är för goa.. oftast :)

Den här lilla blomman fick jag av en liten tjej där jag jobbade igår.
Måste vara ett bra betyg för blommor brukar man oftast bara ge till mamma, å den snälla dagisfröken, så jag kanske passade in på det sista :)
Det var så gulligt så jag var tvungen att ta med den hem.


RSS 2.0