Väntar på besök
Idag har det mest blivit lite småjustering av städningen, sen slappning för det är bra varmt. Just nu väntar vi mest på att våra gäster ska komma. Var bra längesen vi träffades nu. Jag hamnade i Oslo å sen har det blivit rätt svårt att tagit sig härifrån längre än till Arvika. Hoppas på en mysig helg nu med massa kul :)
Lite för varmt för milspromenad idag.
Var på promenad förut till centrum för att köpa svarta pärlor så jag kunde göra klart min tavla med rosor. 6km ena vägen till Panduro, å soligt å varmt ute så värmen höll på ta död på mig på vägen hem.. Trots att jag köpte 7dl Bon aqua till hemvägen men den hjälpte inte så mycket. Jag överlevde iallafall för här sitter jag nu :)
Tavlan är klar åxå, får se om jag får ut den lite senare å en tidigare tavla som jag gjort på J å mig. Får se om jag kommer på hur man kan lägga in bilder med mobilen åxå. Texten trixade jag iallafall till så nu fungerar det att blogga från mobilen.
Smart må han vara men han är en galning.
Det är rätt svårt att inte tänka på galningen som utförde terrordåden. Bara man går in på aftonbladet, expressen så är hela första sidan full av artiklar om nyheter kring honom och händelserna. Både svensk å norska nyheter, morgontv tar upp ämnet.. Såklart. För även om många vill gå ut med upplysningar om att "glömma bort" honom för att han skrivit att han hellre blir hatad än bortglömd så tror jag inte vi ska glömma. När vi nu lever i en sådan sjuk värld som det har blivit så borde det vara smartare att inte glömma, utan istället vara lite paranoid till saker som inte verkar vara som dom ska. Uppenbarligen så kan det vara vem som helst, när som helst som kan utföra helt sjuka saker. Så det finns väl all anledning till att vara lite extra vaksam.
En annan tanke som slog mig var att när vi planerade att flytta till Oslo å var glada över att flytta hit satt galningen å planerade å samlade material till sin bomb.. Vad vet man.. inte ett jävla skit. Det är en skrämmande tanke.
Å nu ska fanskapet rymma å fortsätta sin plan, enligt sin skrift.. Låt bara inte honom lyckas med det.
Sol, kaffe & morgontv
Test från mobilen. Morn morn
Mitt underbara Oslo
Har varit frånvarande från bloggen för att min dator inte riktigt fungerar som den ska.
Men jag kände nu att jag var tvungen att göra ett inlägg angående bombningen i Oslo å det galna skjutandet på Utöya.
Bara någon dag innan bomben exploderade vid regeringskvarteret hade jag å min sambo gått förbi där på en promenad in till centrum.
Vi bor bara några kilometer ifrån så ibland är det skönt att bara ta en promenad istället för att ta trikken eller t-banan. Så när vi går mot centrum så blir det efter den vägen vid regeringshuset.
Jag hade skrivit på facebook vid 13.30 på fredagen att vi tänkte gå ut på en promenad lite senare, antagligen samma väg även denna dag.
Men klockan gick å vi blev fortfarande sittande i soffan, sen ringer mamma.. något uppstressad å frågar om vi är hemma.
Ja det var vi ju.. hörde ju direkt på henne att det var nåt som hade hänt så tankarna hann ju snurra runt med en väldigt många frågor innan jag fick veta att en bomb hade exploderat i centrum.
Det första som händer då är ju att det inte riktigt går in, man hör vad som sägs men man förstår ändå inte innebörden.
Vi lade på å min sambo som hörde att jag hade ropat: Va?!! i telfonen satt å tittade på mig å undrade vad det var.
Jag berättade om bombningen å först började vi läsa på internet om vad det var om hänt, sen följde vi nyheterna på tv resten av kvällen.
Här hemma satt man å var först helt i chock, efter ett tag började rädslan att komma ifatt en när man väl verkligen förstod.
Var det folk som hade kommit hit för att bomba Norge? Skulle det bli mera bomber? Ingenting visste man å bara satt å slaviskt följde nyheterna för att få reda på vad det var, så att oron förhoppningsvis kunde lindras lite om man bara fick veta vad som hade hänt.
Sen kom meddelandet om att en man ute på Utöya sköt en massa människor.. det gick inte alls in.. man var bara helt förvirrad.
När alla bitarna började falla på plats så bara insåg man hur sjukt det var.. det kändes helt overkligt, men ändå så kände man i hela kroppen att allt inte var som förr.
Varje morgon efter fredagen har man vaknat upp med känslan att det inte är som förr.
Tanken på att vi faktiskt hade kunnat vara där just den tiden.. men vi gick aldrig.. vi blev sittandes kvar i soffan.. i tryggheten.
Vi åkte in i söndags för att se på det förstörda husen, å framför allt alla blommor som folk har lagt utanför Domkyrkan. Å den känslan när man kom ut ur lägenhetshuset har jag aldrig känt förut, och den går inte riktigt att beskriva. Man kände sig inte helt trygg utomhus, det kändes obehagligt.. nästan som att man var iaktagen på nåt vis.. Den försvann dock när man var bland alla andra människorna i centrum..
Men det känns fortfarande helt sjukt.. trygga lugna Oslo, som förvandlades till någonting fruktansvärt.
Tänker att man aldrig ska tveka att ta chansen till att följa sitt hjärta och göra något kul man drömt om, eller det där spontana idéerna som dyker upp. För man kan inte styra över andras handlingar.. man vet inte vad morgondagen väntar, alla människor lever inte i samma sanning som vi andra.
Då var allt klart till resan.
Idag har jag varit å fixat ett nytt pass på den svenska ambassaden. Det var faktiskt lite småläskigt där inne.. inte alls som jag hade förväntat mig.
När jag kom in där så tog jag en nummerlapp å satte mig för att vänta.. då upptäckte jag att alla som jobbade där höll sig helt bakom glasfönster, å pratade genom en microfon.
Så blev det mitt nummer, och jag fick gå till ett fönster där en tjej gav mig ett papper att fylla i. Jag lämnade in mitt pass å beviset på att jag är svensk medborgare.
Sen fick jag gå till ett annat fönster å betala. Sen sätta sig igen å vänta på att bli uppropad.
Det gick rätt så snabbt, å då var det dags för fotot och fingeravtrycken.
Fick stå bakom ett skynke som gick ungefär till knänen på mig, å sen stirra in i en stor apparat som såg ut som en bankomat nästan..
"Det tar lite tid så bara stå å titta in" sade "tanten" bakom glasfönstret...
Jahapp, man hann ju bli lite smått uttåkad innan det äntligen blixtrade till där inne i maskinen. Inte konstigt att resultatet sen blev att man såg ut som inte sovit på flera dagar..
Men men, nu är det fixat iallafall.
Bara att vänta på ett vykort som dom skickar ut i posten när man kan hämta passet.
Betalade slutbeloppet på resan åxå när jag kom hem.
Så nu är det bara att vänta på att biljetten kommer å sen den evigheten till det äntligen är dags att flaxa omkring uppe bland måsarna =/
När jag kom in där så tog jag en nummerlapp å satte mig för att vänta.. då upptäckte jag att alla som jobbade där höll sig helt bakom glasfönster, å pratade genom en microfon.
Så blev det mitt nummer, och jag fick gå till ett fönster där en tjej gav mig ett papper att fylla i. Jag lämnade in mitt pass å beviset på att jag är svensk medborgare.
Sen fick jag gå till ett annat fönster å betala. Sen sätta sig igen å vänta på att bli uppropad.
Det gick rätt så snabbt, å då var det dags för fotot och fingeravtrycken.
Fick stå bakom ett skynke som gick ungefär till knänen på mig, å sen stirra in i en stor apparat som såg ut som en bankomat nästan..
"Det tar lite tid så bara stå å titta in" sade "tanten" bakom glasfönstret...
Jahapp, man hann ju bli lite smått uttåkad innan det äntligen blixtrade till där inne i maskinen. Inte konstigt att resultatet sen blev att man såg ut som inte sovit på flera dagar..
Men men, nu är det fixat iallafall.
Bara att vänta på ett vykort som dom skickar ut i posten när man kan hämta passet.
Betalade slutbeloppet på resan åxå när jag kom hem.
Så nu är det bara att vänta på att biljetten kommer å sen den evigheten till det äntligen är dags att flaxa omkring uppe bland måsarna =/
